Det är en vacker vinterdag när jag åker till Familjen Löfgren i Solna utanför Stockholm för att titta på deras fantastiska samling dräktsilver. Anna Löfgren som vi gjorde bekantskap med i förra numret av Magasinet BUNAD har plockat fram mängder av dräktsilver, några ända från Medeltiden.
Det är hennes man Anders Löfgren som har varit passionerad samlare sedan barnsben. När första lönen, vid 15 års ålder, skulle spenderas blev det ett par special-beställda skospännen av mästarsmeden Christer Tonnby i Oscarström, en bekantskap som hållit i sig i över 25 år.
På bordet ligger silvret utspritt och det ser ut som en skatt från en saga. Stora mynt dekorerade med löv, antika kedjor och så en liten oansenlig medaljong i rött ullband. Detta är Ellakorset. Med sirliga bokstäver har det ristats in ett kors och texten: Jesu Herrans Son Hjelp Mig. Detta är ett mycket speciellt kors berättar Anders. Ellakorset bars som skydd mot Näcken eller vattenvarelser och snöret hade man för att när Näcken försökte dra ned människorna i tjärnen skulle han greppa efter silvret och snöret gå av.
Det var ingen enkel sak att få kraft i silvret. För att ha bra skydd mot övernaturiga väsen skulle silvret vara en gåva. (Dessa silverbitar kallades även tigge-silver). Man bad vänner och familj om en liten bit silver och när man fått ihop till ett mynt gick man till smeden.
Väl framme fick man inte nämna ett ord om sitt ärende. Man satte sig vid smedens bord och språkade om väder och vind. Viktigt var att få reda på om smeden hade fin gröda, om hönorna värpte och om kossan gav mjölk. Klagade smeden på hönorna visste man vad som fattades familjen. Därefter lades silvret under duken på bordet och man gick för att dricka en sup. Väl tillbaka vid bordet bytte man stol och smeden satte sig där silvret gömts. Ärendet är nu klart och man tackade för sig.
Några veckor senare var det dags att hämta korset och samma procedur upprepas. Nu kommer man med ägg och sätter sig vid bordet. Äggen lämnas på bordet och under duken ligger korset klart. Därefter dricks supen igen och man går tillbaka till bordet och byter plats. Så har smeden fått äggen och korset har fått en ägare. Nu gäller det att få kraft i silvret och korset tas till kyrkan. I hemlighet skall korset gömmas under altarduken och där ska det ligga vid tre gudstjänster, helst med nattvard. Därefter gör man ett snöre av röd ull och bär korset gömt under kläderna. Nu är man skyddad mot både Näck och småknytt.
Vill man ha skydd mot sjukdomar rekommenderas bärnsten (rav). Bärnstenens helande egenskaper har varit eftertraktad i Europa i århundraden och från Skandinavien exporterades bärnsten enda till Medelhavet. Förutom bröstsjukdomar som lungsot och förkylningar hjälpte bärnstenen till att skydda mot onda ögat. Hade man en extra fin bärnsten som var blank kunde stenen reflektera och slå tillbaka besvärjelser från den som ville en illa.
Anna Löfgren kommer från Skåne och hennes man har ivrigt samlat det lokala silvret i form av IHS-kors. Iesum Hominum Salvator står det för och skåningar på 1500-talet som inte var så bevandrade i latin översatte det till: Jesu Herrens Son. Så har det fått heta sedan dess.
Här får vi se tre olika kors, alla med löv eller Mariamonogram för att symbolisera treenigheten.
Les hele artikkelen i Magasinet BUNAD nr. 2-2009. Du kan bestille bladet ved å klikke her...
Og vil du abonnere, kan du bestille dette her ...
Tips en venn
Skriv ut
